Denna blogg handlar om vår familj som numera har två barn. Vi längtar inte längre efter syskon som rubriken antyder. Dock kommer känslan av väntan och längtan på barn och syskon alltid finnas kvar som ett minne.
Not flesh of my flesh
Not flesh of my flesh
Nor bone of my bone, but still miraculously my own.
Never forget for a single minute, you didn't grow under my heart but in it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar