Övergiven i gryningen

En dikt till av samma författare, publiceras med godkännande av densamma.

Övergiven i gryningen

I gryningen skyndar en gråtande kvinna fram
Med ett tyst litet knyte i sin varma famn
Hon lägger sedan knytet försiktigt ner
Och tar adjö för att aldrig få se det mer

Barnet i knytet är en nyfödd flicka
Familjen vill till henne ett nytt hem hitta
Att ge henne ett hem som hon så väl behöver
I jordbruket behövs en son för att skörda klöver

En man hör ett jämmer från en bänk intill
Går fram till knytet som ligger där still
Han finner ett barn, så litet och näpet
Hur kom barnet hit, undrar han häpet

På barnhemmet tas flickan snabbt emot
Får mat och värme utan knot
I tidningen sökes föräldrar till
Flickan som på bänken hittades still

Månader och år bor flickan på ett barnhem
Tills hon får nya föräldrar och flyttar hem till dem
Kvinnan som lämnat henne på bänken där
Önskar var dag att få ha henne kvar här

En dag i framtiden kanske möts de två
Flickan och kvinnan som gjorde så
Barnet har haft det bra här i livet
Men undrar ändå varför det blev övergivet