Bild över Kina

Bild över Kina
Kina - landet som gjort oss till barnfamilj

Sökmotor

Anpassad sökning

11 Oktober

I dag firar vi att vi haft sonen i vår familj i ett helt år! Han har utvecklats enormt liksom vi andra också förstås, fast kanske inte i samma takt som honom.

Rapporteringen till Kina är klar och vi har egentligen inget med vår organisation att göra längre i det avseendet. Dock är vi medlemmar och kommer nog så vara i många år framöver, för att stödja föreningen och för att visa våra barn att vi tycker det är viktigt med adoptionen även senare. Så småningom kommer de själva börja läsa tidningen vi får t.ex.

I dag har vi varit på utvecklingssamtal med dottern. Det gick bra. Hon är motiverad och tycker att det är roligt att lära sig nytt. Mormor var barnvakt så vi båda kunde gå på samtalet.

Jag har åkt på en dunderförkylning och försöker kurera mig så gott det går. Hoppas på bättring snart.

9 Oktober

Ännu en vecka är till ända. Vi har haft en trevlig vecka, jag och sonen, med olika aktiviteter. Helgen har gått i rensandets tecken och nu är förråd och garage rensade och bilen får plats i den sistnämnda när maken tycker att det är dags. Det brukar bli när frosten sätter sig på vindrutan.

Det har plockats fram varmare kläder till barnen samt mössor och vantar i olika varianter. Varma skor är inköpta till dem också. Det är bara jag kvar som behöver nya och varma vinterskor.

I veckan som kommer blir det lugna aktiviteter, det enda riktigt planerade utöver ÖF är att vi har utvecklingssamtal med dottern, så mormor ska vara barnvakt under den tiden. Det är skönt att inte behöva ha sonen med, för det skulle ta bort fokus för samtalet. Han är aktiv och har svårt att förstå att vi behöver fokusera på annat än honom! Helt normalt alltså för ett barn i denna ålder.

I dagarna är det också ett år sedan vi fick sonen i vår familj och sista rapporten ska lämnas på lådan i morgon.

2 Oktober

I dag är det söndag och för ett år sedan söndagen den 3 oktober reste vi för att adoptera vår son. Tänk vad tiden har gått fort! Åren dessförinnan kändes inte som de gick lika fort, när vi väntade och längtade som mest. Nu har vi en busig kille som testar var gränserna går och han är kramig och mysig till tusen. Jag har ungefär 10 månader kvar av föräldraledighet innan det är dags att börja arbeta igen. Jag hoppas att de månaderna inte går lika fort, men de lär väl göra det förstås. Jag har varit inne och arbetat lite strödagar då och då för att få lite mer pengar i kassan, för den är skral när man är föräldraledig. Då har vår suveräna mormor varit barnvakt och det har gått jättebra.

Vi har precis gjort vår sista återrapport med hemutredaren, och väntar nu bara på att få hem utkastet för genomläsning. Foton är skickade på framkallning och jag ska bara skriva i "blanketterna" kommande vecka. När rapporten är klar skickas allt till organisationen och sedan är vi klara med adoptionshandläggningen.

Jag har skapat en ny blogg, en mer privat, och de av er som känner mig och har min e-mail kan skicka ett e-mail om adress och lösenord, och de av er som lämnat ut sina lösenord till mig, kan gärna skriva en kommentar om ni är intresserade att följa oss som familj även där. De av er som följer mig här och jag inte känner kommer nog få fortsätta läsa denna blogg och jag ska försöka skriva lite mer ofta, om det är så att ni fortfarande är intresserade. Någon gång kommer den nog inte uppdateras längre och vad jag gör med allt jag skrivit under åren har jag inte riktigt kommit fram till.

Skriv alltså gärna under kommentar om det är så att ni inte har min privata e-mailadress, om det är så att ni vill ta del av den mer privata bloggen.