30 Maj

Dagar och veckor bara flyger iväg. Snart är det sommarlov för dottern och den sista långa lediga sommaren för mig på många år (får vänta på pensionen om cirka 25 år). I helgen hade vi goda vänner på besök och det var roligt som vanligt. Vi satt och tittade på Eurovision på kvällen och stortjejerna satt och såg alla bidragen innan de fick lägga sig. Det var först på morgonen som vi fick reda på vem som vann. Jag har inte sett på Eurovision på väldigt många år och denna kväll satt jag och de andra vuxna och kommenterade diverse frisyrer, bakande ryska tanter osv. Det blev många glada skratt i TV-soffan.


Fortfarande är det ett antal gånger kvar på den ÖF för adoptivbarn vi besöker en gång i veckan, så dottern lär få följa med när sommarlovet börjat. Jag kommer sakna sällskapet och gänget som blivit en sådan sammansvetsad grupp. Vi har kommit överens om att försöka träffas en gång/termin med barnen. Jag går tillbaka i arbete i augusti och har då varit hemma i 22 månader om man bortser från att jag arbetade hela juni förra året samt att jag varit inne på timme på mitt jobb lite då och då. Jag ska inte klaga, jag har verkligen fått njuta av föräldraledigheten men kommer ändå sakna den när arbetet väl sätter igång och sonen skolats in på förskolan. Det blir inga fler barn för vår del, ålder och ekonomi sätter stopp för det.

14 Maj

Våren är äntligen här och pollenallergin med den… Vi har haft fullt upp de senaste helgerna. Till Valborg reste vi till brorsans lantställe i Småland och den senaste helgen hade vi besök av släktingar från Finland. Dessutom besökte vi Adoptionscentrum i går eftermiddag och träffade vår guide och Adoptionscentrums medarbetare samt två från resebyrån i Peking. Det var jättetrevligt att träffa guiden och AC-medarbetaren igen. Det kändes som om vi skulle göra en ny adoptionsresa. För mig blev det känsloladdat på ett positivt sätt. Jag fick möjlighet att prata (om ej tillräckligt länge) med både guide och AC-medarbetare och utbytte mailadresser återigen. Jag tror de tyckte det var roligt att se barnen och hur mycket de växt sedan de senast såg dem. Dessutom var det trevligt att se så många andra familjer som vi aldrig träffat förut och förstås en del av våra kinavänner som vi känner sedan tidigare. Även om vi nu är färdiga med adoptionerna för vår del så finns intresset kvar och jag läser fortfarande om andra länder och intresserar mig för allt som rör adoptioner i stort och smått. Dottern har sagt vid något tillfälle att om hon inte kan föda barn så kanske hon också adopterar från Kina! Vem vet hur det blir när hon blir vuxen? Det är spännande att följa barnen i deras utveckling och se hur livet formar dem som människor.

Oj, detta blev ett djupt inlägg. Ha en bra vecka!