25 Oktober

Jag har sparat kontaktuppgifter till vår guide och adoptionsorganisationens medarbetare i Beijing. Sedan ett par veckor mailade jag varsitt mail till dem och fick svar av den ena ett par dagar efter jag skickat och i dag fick jag svar från den andra. De uttrycker båda glädjen i att få ”rapport” från oss hur det går med barnen, hur familjelivet ser ut i dag och att se några foton av barnen som de ser ut nu. De är en källa till information också. När man är på en adoptionsresa och i synnerhet efter man fått sitt hett efterlängtade barn så har i alla fall vi tappat fokus på saker utanför själva barnet så att säga. En del frågor dyker upp med tiden och då är det jättebra att ha kontakter i Kina som kan hjälpa en med sina frågeställningar. Det har inte varit några specifika om våra barn utan andra funderingar framför allt jag har haft. Det är alltid lika kul när deras svar ramlar in. Jag brukar maila ett foto av vår familj som den såg ut då och nyare foton från nu, för att de lättare ska kunna känna igen oss. Sedan kanske det inte är så många som kontaktar dem i efterhand, men det är alltid lättare med att se ett ansikte. Så här skrev medarbetaren till organisationen ”At last I am extremely happy to hear from you. You know that it is a sort of rewarding from what I have been working for. So please be free to contact me whenever you have any questions. Take care!” Dessutom lämnade hon sitt telefonnummer i mailet! Det kallar jag service!!

Jag funderar ofta på min kammare när det är lugn och ro hemma (=då barnen sover!) om hur lyckligt lottade vi är som har fått två underbara barn att dela livet med. Ibland är det bra med tid för eftertanke när vardagen präglas av trots vid olika åldrar, livspusslet med aktiviteter/matinköp/tvättmaskiner/städning osv. Att trots den inte lika roliga biten ändå kunna glädjas åt att vi blev barnfamilj till slut. Det tog oss nio år från första tanken att bilda familj till att vi kom hem med dottern från Kina. Alla dessa nio åren med diverse olika behandlingar för infertilitet, hemutredning, föräldrakurser, samla papper inför ansökan och själva väntan på barnbesked. Dessa är år som ”gick till spillo” kan jag känna ibland. Vår längtan tog mycket energi av oss och när man tittar tillbaka så undrar jag ibland hur vi stod ut! Dock hägrade målet långt fram i tunneln och till slut kom vi fram till målet, även om det var många år som gick.

Jag kan fortfarande inte släppa de forum jag använt mig av under väntanstiderna, läser åtminstone varje vecka på RQ, vår organisations hemsida, olika grupper på yahoo och facebook. Vi är klara med att adoptera barn, men intresset finns där lika brinnande nu som då. Nu har vi ett par bekanta som ska adoptera syskon och det ska bli intressant att följa deras resa tillbaka till Kina. Då får vi glädjas åt deras blivande barnbesked.

11 Oktober

I dag är det två år sedan vi mötte sonen och blev en större familj! Åren har verkligen bara rusat iväg. Ikväll ska jag och maken se filmen från Kina, dock har jag fortfarande inte redigerat färdigt allt… Sedan är det ju bara de två årens filmning som också ska redigeras.


Ikväll tar vi fram vår lilla bordsflagga med plats för två flaggor – svenska och kinesiska. Jag ska dagen i ära prova ett nytt recept på en fiskrätt (dock ej kinesiskt recept) då vi behöver hitta fler maträtter med fisk.

Annars lunkar vardagen på med att få tiden att räcka till och få livspusslet som barnfamilj att fungera. Oftast lyckas vi ganska bra genom att ha en ”planeringskalender” typen whiteboard och planera för nästkommande vecka. Vilken förälder/barn ska göra vad och när?

Jag och maken har planerat för en halv barnfri helg i början av november, då vi förutom att handla julklappar, ska få tid att gå ut och äta middag och se en bio är det tänkt. Det blir första gången sonen ska sova borta utan oss men dock hos mormor och morfar som han är trygg med samt att hans syster också ska vara med. Vi kommer sova hela familjen där första natten och sedan andra natten är barnen där själva. Önskelista från dottern har vi redan fått, sonen begriper ju inte riktigt det här med jul ännu så vi får bestämma helt själva!! Det känns enkelt. I de hårda paketen blir det en och annan bil samt böcker, de mjuka förstås kläder. Det ska bli skönt att ha allt inhandlat på en och samma gång, så är man färdig sedan. Var julen ska firas är dock inte bestämt ännu och det känns långt borta tycker jag, även om nu halva oktober snart passerat.

Innan jul har dock den ömma barnafadern födelsedag samt fars dag, så vi har lite där att fixa med också, och jag har inga som helst idéer om gåvor åt honom.

Ha en skön höstdag!

3 Oktober

I dag är det två år sedan flygplanet lyfte mot Köpenhamn och Beijing. Åren har gått fort tycker jag, men de fyra åren vi väntade på sonen gick väldigt långsamt vill jag minnas. Nu har jag återgått i arbete och sonen är på förskolan och dottern i skolan. Dagarna är fyllda med lämningar/hämtningar, hålla reda på ytterkläder och skor, tvätta, städa, handla mat, laga mat, natta barn och kanske få lite tid för sig själv på kvällen. Ett vanligt ”svensson-liv” helt enkelt. Dock kan jag ibland drömma mig tillbaka till våra kinaresor vi gjort och längta till vår återresa som vi planerar om 4-5 år. En hel del VAB har vi hunnit med också, då sonen drar åt sig allehanda baciller. Men så kan det ju vara det första året eller så. Själv har jag lyckats klara mig undan de värsta förkylningarna hittills. Sonen är en lång kille som har passerat 1-metersstrecket! Han ligger två streck över ”normalkurvan” på BVC och på de kinesiska kurvorna finns hans längd inte med i den åldern han är i. Så, kanske en blivande basketspelare i familjen?? Dottern ägnar sin vakna tid åt hästar och åter hästar. Hon har börjat ridskola och tycker det är jättekul. Hon ritar hästar, läser faktaböcker och böcker om hästar, drömmer säkert om dem också. Det enda hon inte gör med hästar är att äta dem! Det skulle hon aldrig göra. De kommande helgerna har vi lite roliga aktivteter inplanerade vilka vi ser fram emot.