I dag firar vi att vi haft sonen i vår familj i ett helt år! Han har utvecklats enormt liksom vi andra också förstås, fast kanske inte i samma takt som honom.
Rapporteringen till Kina är klar och vi har egentligen inget med vår organisation att göra längre i det avseendet. Dock är vi medlemmar och kommer nog så vara i många år framöver, för att stödja föreningen och för att visa våra barn att vi tycker det är viktigt med adoptionen även senare. Så småningom kommer de själva börja läsa tidningen vi får t.ex.
I dag har vi varit på utvecklingssamtal med dottern. Det gick bra. Hon är motiverad och tycker att det är roligt att lära sig nytt. Mormor var barnvakt så vi båda kunde gå på samtalet.
Jag har åkt på en dunderförkylning och försöker kurera mig så gott det går. Hoppas på bättring snart.
Bild över Kina
Kina - landet som gjort oss till barnfamilj
Sökmotor
Anpassad sökning
9 Oktober
Ännu en vecka är till ända. Vi har haft en trevlig vecka, jag och sonen, med olika aktiviteter. Helgen har gått i rensandets tecken och nu är förråd och garage rensade och bilen får plats i den sistnämnda när maken tycker att det är dags. Det brukar bli när frosten sätter sig på vindrutan.
Det har plockats fram varmare kläder till barnen samt mössor och vantar i olika varianter. Varma skor är inköpta till dem också. Det är bara jag kvar som behöver nya och varma vinterskor.
I veckan som kommer blir det lugna aktiviteter, det enda riktigt planerade utöver ÖF är att vi har utvecklingssamtal med dottern, så mormor ska vara barnvakt under den tiden. Det är skönt att inte behöva ha sonen med, för det skulle ta bort fokus för samtalet. Han är aktiv och har svårt att förstå att vi behöver fokusera på annat än honom! Helt normalt alltså för ett barn i denna ålder.
I dagarna är det också ett år sedan vi fick sonen i vår familj och sista rapporten ska lämnas på lådan i morgon.
Det har plockats fram varmare kläder till barnen samt mössor och vantar i olika varianter. Varma skor är inköpta till dem också. Det är bara jag kvar som behöver nya och varma vinterskor.
I veckan som kommer blir det lugna aktiviteter, det enda riktigt planerade utöver ÖF är att vi har utvecklingssamtal med dottern, så mormor ska vara barnvakt under den tiden. Det är skönt att inte behöva ha sonen med, för det skulle ta bort fokus för samtalet. Han är aktiv och har svårt att förstå att vi behöver fokusera på annat än honom! Helt normalt alltså för ett barn i denna ålder.
I dagarna är det också ett år sedan vi fick sonen i vår familj och sista rapporten ska lämnas på lådan i morgon.
2 Oktober
I dag är det söndag och för ett år sedan söndagen den 3 oktober reste vi för att adoptera vår son. Tänk vad tiden har gått fort! Åren dessförinnan kändes inte som de gick lika fort, när vi väntade och längtade som mest. Nu har vi en busig kille som testar var gränserna går och han är kramig och mysig till tusen. Jag har ungefär 10 månader kvar av föräldraledighet innan det är dags att börja arbeta igen. Jag hoppas att de månaderna inte går lika fort, men de lär väl göra det förstås. Jag har varit inne och arbetat lite strödagar då och då för att få lite mer pengar i kassan, för den är skral när man är föräldraledig. Då har vår suveräna mormor varit barnvakt och det har gått jättebra.
Vi har precis gjort vår sista återrapport med hemutredaren, och väntar nu bara på att få hem utkastet för genomläsning. Foton är skickade på framkallning och jag ska bara skriva i "blanketterna" kommande vecka. När rapporten är klar skickas allt till organisationen och sedan är vi klara med adoptionshandläggningen.
Jag har skapat en ny blogg, en mer privat, och de av er som känner mig och har min e-mail kan skicka ett e-mail om adress och lösenord, och de av er som lämnat ut sina lösenord till mig, kan gärna skriva en kommentar om ni är intresserade att följa oss som familj även där. De av er som följer mig här och jag inte känner kommer nog få fortsätta läsa denna blogg och jag ska försöka skriva lite mer ofta, om det är så att ni fortfarande är intresserade. Någon gång kommer den nog inte uppdateras längre och vad jag gör med allt jag skrivit under åren har jag inte riktigt kommit fram till.
Skriv alltså gärna under kommentar om det är så att ni inte har min privata e-mailadress, om det är så att ni vill ta del av den mer privata bloggen.
Vi har precis gjort vår sista återrapport med hemutredaren, och väntar nu bara på att få hem utkastet för genomläsning. Foton är skickade på framkallning och jag ska bara skriva i "blanketterna" kommande vecka. När rapporten är klar skickas allt till organisationen och sedan är vi klara med adoptionshandläggningen.
Jag har skapat en ny blogg, en mer privat, och de av er som känner mig och har min e-mail kan skicka ett e-mail om adress och lösenord, och de av er som lämnat ut sina lösenord till mig, kan gärna skriva en kommentar om ni är intresserade att följa oss som familj även där. De av er som följer mig här och jag inte känner kommer nog få fortsätta läsa denna blogg och jag ska försöka skriva lite mer ofta, om det är så att ni fortfarande är intresserade. Någon gång kommer den nog inte uppdateras längre och vad jag gör med allt jag skrivit under åren har jag inte riktigt kommit fram till.
Skriv alltså gärna under kommentar om det är så att ni inte har min privata e-mailadress, om det är så att ni vill ta del av den mer privata bloggen.
25 Augusti
Häromdagen var det ett år sedan vi fick barnbeskedet på vår son! Tänk vad tiden har gått fort. Dock gick inte de föregående fyra åren lika snabbt kan jag tycka. Att leva med småbarn gör att man lever i nuet och nuet är snabbt. Sonen springer, pratar och förstår allt vi säger - då han själv vill det förstås. Han testar gränser för fullt men är en mysig och kramgo kille.
Dottern har börjat andra klass i veckan. Hon börjar bli en stor tjej på många sätt. Dock liten många sätt också förstås. De har vuxit ihop till syskon ordentligt med både bus och kiv.
Sommaren har varit fantastisk. I augusti har vi varit på Gröna Lund med goda vänner och dessutom haft återträff med dotterns kinagrupp. I år blev det en tripp till Kolmården hela gänget. Det var en trevlig helg. Tjejerna finner varandra direkt och sedan ser man knappt skymten av dem!
Planer för hösten har vi inte direkt i nuläget vilket känns ganska skönt faktiskt. Ibland har vi haft så mycket planerat på helgerna så vi knappt varit hemma. I år hoppas vi att det blir en bättre balans mellan aktiviteter och lugn.
Dottern har börjat andra klass i veckan. Hon börjar bli en stor tjej på många sätt. Dock liten många sätt också förstås. De har vuxit ihop till syskon ordentligt med både bus och kiv.
Sommaren har varit fantastisk. I augusti har vi varit på Gröna Lund med goda vänner och dessutom haft återträff med dotterns kinagrupp. I år blev det en tripp till Kolmården hela gänget. Det var en trevlig helg. Tjejerna finner varandra direkt och sedan ser man knappt skymten av dem!
Planer för hösten har vi inte direkt i nuläget vilket känns ganska skönt faktiskt. Ibland har vi haft så mycket planerat på helgerna så vi knappt varit hemma. I år hoppas vi att det blir en bättre balans mellan aktiviteter och lugn.
20 Juli
Nyligen hemkomna från en resa till södra Finland. Det har varit en händelsrik resa med diverse struliga händelser. Det hela började med att när vi satt i kö för att åka ombord på färjan till Finland kom maken på att han glömt nyckeln till takboxen hemma! Vi hade inte tid att vända tillbaka hem för att hämta nyckeln. Jag började fundera på vad som fanns i boxen och blev lugnad av att allas kläder, skor, sängkläder, handdukar och sonens resesäng fanns i bagageluckan i bilen. Dessutom sitsen till IKEA-barnstolen. Dock fanns benen till stolen i takboxen... I takboxen fanns dessutom paraplyvagn, fiskesaker, potta, necessärer, leksaker och diverse andra saker. Min vana trogen kom jag snabbt på en lösning till problemet. Min mamma har nyckel till vårt hus och jag ringde henne och bad henne skicka nyckeln till min morbror med snabbgående post. Dessutom bad jag henne göra en kopia ifall posten skulle förkomma. Efter tre dagars vistelse i Finland fick vi nyckeln.
Förvirring måste vara anledningen till nyckelglömmandet. Dessutom när vi skulle till buffén på middag glömde jag i all hast pipmugg och haklapp till sonen varför en pappersservett och vanligt glas fick användas. Han fick i sig mat, men värre blev det med kläderna.
Fler liknande händelser inträffade under vistelsen. Dock var det värsta när sonen trampade på en huggormsunge! Vi satt och fikade och firade mosterns födelsedag när sonen helt sonika trampade på ormen med hela sin sko. Den var cirka 10-15 cm lång endast så verkligen liten alltså. Den hade ringlat ihop sig som tur var, för sonen blev mäkta förtjust i pinnar och gick hela tiden omkring med en i handen. En levande "pinne" hade nog varit intressant, men denna var som tur var ihoprullad. Dock blev jag orolig för om han blivit biten så jag granskade fötter och anklar mycket noga. Men som tur var blev han inte biten.
Dottern hade tidvis tråkigt i skogen där vi var men i senare delen av vistelsen började hon hitta roliga saker att göra. Stugan vi lånade låg vid en sjö och dottern simmade varje dag. Jätteduktig har hon blivit. Hon hoppade från en 1 m hög trampolin också!
Nu har vi varit hemma i ett par dagar och tvätten är avklarad för denna gång. Det har varit varmt så allt har torkat fort.
Vi har fler roliga aktiviteter planerade innan maken ska börja arbeta igen i augusti, så sommaren är inte slut än för vår del tack och lov.
Förvirring måste vara anledningen till nyckelglömmandet. Dessutom när vi skulle till buffén på middag glömde jag i all hast pipmugg och haklapp till sonen varför en pappersservett och vanligt glas fick användas. Han fick i sig mat, men värre blev det med kläderna.
Fler liknande händelser inträffade under vistelsen. Dock var det värsta när sonen trampade på en huggormsunge! Vi satt och fikade och firade mosterns födelsedag när sonen helt sonika trampade på ormen med hela sin sko. Den var cirka 10-15 cm lång endast så verkligen liten alltså. Den hade ringlat ihop sig som tur var, för sonen blev mäkta förtjust i pinnar och gick hela tiden omkring med en i handen. En levande "pinne" hade nog varit intressant, men denna var som tur var ihoprullad. Dock blev jag orolig för om han blivit biten så jag granskade fötter och anklar mycket noga. Men som tur var blev han inte biten.
Dottern hade tidvis tråkigt i skogen där vi var men i senare delen av vistelsen började hon hitta roliga saker att göra. Stugan vi lånade låg vid en sjö och dottern simmade varje dag. Jätteduktig har hon blivit. Hon hoppade från en 1 m hög trampolin också!
Nu har vi varit hemma i ett par dagar och tvätten är avklarad för denna gång. Det har varit varmt så allt har torkat fort.
Vi har fler roliga aktiviteter planerade innan maken ska börja arbeta igen i augusti, så sommaren är inte slut än för vår del tack och lov.
4 Juli
Sommar, sommar, sommar... lalalal llalalala
Det har varit ett par mycket varma dagar senaste tiden. I går och i dag dock svalare med blåst och regn. Känns faktiskt skönt. Jag såg att i Peking var det 32 grader varmt, jag är glad att vi inte är där. Även om jag förstås längtar tillbaka till Kina. Vi har börjat prata om en återresa, som dock ligger 6-7 år framåt i tiden. Det vi kan göra är att spara pengar. Dock är det roligt att fundera på vad vi vill göra då när det väl blir dags.
Dottern har träffat en klasskamrat i ett dygn och har verkligen lekt av sig. Det är tur att hon haft tid både med mormor och farmor under tiden hittills under sitt sommarlov. Nu är vi lediga hela familjen tillsammans och har en massa roligt planerat för dessa veckor.
Sonen blir allt mer stabil i sitt gående. Han försöker ibland att springa men det går inget vidare. Han blir också allt längre och når snart lampknapparna och handtagen på dörrarna! Han tycker också mycket om att hålla på med skorna i hallen, så ibland får man leta efter andra delen i paret när man ska sätta på sig skorna. Någon föreslog att han kanske blir skoförsäljare som TV-serien "Al Bundy"!
Jag har suttit och läst min resedagbok från Kinaresan i höstas och det är roligt att läsa. Man glömmer snabbt och dagboken är ett underbart hjälpmedel. Snart är det ett år sedan vi fick barnbesked och detta år har verkligen gått fort.
Det har varit ett par mycket varma dagar senaste tiden. I går och i dag dock svalare med blåst och regn. Känns faktiskt skönt. Jag såg att i Peking var det 32 grader varmt, jag är glad att vi inte är där. Även om jag förstås längtar tillbaka till Kina. Vi har börjat prata om en återresa, som dock ligger 6-7 år framåt i tiden. Det vi kan göra är att spara pengar. Dock är det roligt att fundera på vad vi vill göra då när det väl blir dags.
Dottern har träffat en klasskamrat i ett dygn och har verkligen lekt av sig. Det är tur att hon haft tid både med mormor och farmor under tiden hittills under sitt sommarlov. Nu är vi lediga hela familjen tillsammans och har en massa roligt planerat för dessa veckor.
Sonen blir allt mer stabil i sitt gående. Han försöker ibland att springa men det går inget vidare. Han blir också allt längre och når snart lampknapparna och handtagen på dörrarna! Han tycker också mycket om att hålla på med skorna i hallen, så ibland får man leta efter andra delen i paret när man ska sätta på sig skorna. Någon föreslog att han kanske blir skoförsäljare som TV-serien "Al Bundy"!
Jag har suttit och läst min resedagbok från Kinaresan i höstas och det är roligt att läsa. Man glömmer snabbt och dagboken är ett underbart hjälpmedel. Snart är det ett år sedan vi fick barnbesked och detta år har verkligen gått fort.
27 Juni
Nu har midsommarhelgen passerat. Vi firade Midsommar tillsammans med goda vänner på en camping. De har husvagn och vi hyrde stuga på samma ställe. De stora barnen lekte ute mycket så vi såg knappt skymten av dem. När det var dags att fylla hungriga magar kom på de tillfälligt besök! De små barnen lekte sida vid sida och kommunicerade på små barns vis genom att ta leksaker ur varandras händer och krocka och leka "följa John" under borden. Vår son provade att äta en myra men den måste ha smakat surt för sådant ansiktsuttryck han hade var av den sura modellen!! Hoppas han nu förstår att inte smaka på fler myror...
Årets första utomhusdopp stod den övriga familjen för, själv doppade jag fötterna och tyckte att det räckte. Jag väntar någon vecka till för att sjöarna ska värmas upp lite mer.
Nu är det jobbvecka för mig igen och det är inte lätt att gå hemifrån när två herrar i sovrummet sover när jag går upp i ottan för att åka iväg... Det hade varit mysigt att ligga kvar i dag..
Årets första utomhusdopp stod den övriga familjen för, själv doppade jag fötterna och tyckte att det räckte. Jag väntar någon vecka till för att sjöarna ska värmas upp lite mer.
Nu är det jobbvecka för mig igen och det är inte lätt att gå hemifrån när två herrar i sovrummet sover när jag går upp i ottan för att åka iväg... Det hade varit mysigt att ligga kvar i dag..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)