19 Juni

400 dagar av väntan! Jag har en räknare längst ner på sidan och i dag har vi väntat 400 dagar sedan LID. Hoppas det stannar vid 3-siffrigt i alla fall, hoppas hoppas.

18 Juni

Med vårt första barn (snart 4 år), har vi pratat med hela tiden om att hon kommer från Kina. Vi har visat bilder från resan, de bilder hon hade med sig från sin första tid i livet osv.

När det var dags att en liten kusin skulle födas så pratade jag om att hon inte legat i min mage såsom kusinen då låg i sin mammas mage. Det var på en väldigt basic-nivå det hela. Efter det kom det frågor och kommer än i dag frågor om det faktum att hon bott på barnhem och att hon har en Kina-mamma och en Kina-pappa som inte är kända.

Emellanåt läser vi "När du kom till oss" och "När du föddes i Kina" samt "Lillasyster från Kina" antingen ber hon om att vi ska läsa dessa böcker eller så tar någon av oss initiativet till det.

Hon har även sett filmen från överlämnandet och vi har pratat om det faktum att alla barnen var ledsna och varför.

Vi gör nog alla olika i olika stadier i adoptivbarnens liv, men någon gång måste man börja och barnet måste få veta sin historia, på den nivå som passar. Vi har ju väldigt lite information då hon är ett hittebarn.

Det jag försökt gör att är leta efter nyheter, väder, vad vi gjorde för dagen av hennes troliga födelsedag. Detta för att kunna berätta det som andra barn kan få höra "när du föddes var det en vacker och varm dag i april" osv.

När det så småningom blir dags för syskon så hoppas jag att det har hjälpt henne en del att vi talat om detta och att hon inte blir rädd om det blir mycket barnskrik och så vid överlämningen. Jag tror nästa barn får en fördel i att det redan finns ett barn i familjen som visar vägen så att säga, att man får tröst, mat, omvårdnad av föräldrarna. Och ett syskon som kan leka och lära nästa barn hur det är att leva i en familj.

Vi ser mycket fram emot den dag detta blir verklighet, dock känns det emellanåt tungt att det drar ut på tiden så mycket.

Go´kväll, dags att se på nyheterna snart!

18 Juni

Äntligen en liten stund att sätta sig ner och skriva inlägg.

Förra veckan ringdes det ut BB som jag läst på bland annat KinaListan
Det känns ju roligt att det rings ut äntligen. Det verkar ha kommit en hel del pojkar i en av grupperna! Kul! Även om det fortfarande statistiskt sett är större chans att få en flicka så verkar chansen öka att få en pojke. Vi tycker det skulle vara roligt om det kom en pojke, men en flicka till är lika välkommen. Dock, vi lär bli varse om något år eller så...

The waiting child

I saw you meet your child today
You kissed your baby joyfully
And as you walked away with her
I played pretend you'd chosen me.
I'm happy for the baby, yet
Inside I'm aching miserably
I want to plead as you go by,
"Does no-one want a child of three?"

I saw you meet your child today
In love with her before you met
And as I watched you take her out
I knew it wasn't my turn yet.
I recognize you from last year!
I knew I'd seen your face before!
But you came for a second babe.
Does no-one want a child of four?

I saw you meet your child today
But this time there was something new
A nurse came in and took MY hand
And then she gave my hand to you.
Can this be true? I'm almost six!
And there are infants here you see?
But then you kissed me and I knew
The child you chose this time was me

Älskade barn

Så kom du då till oss du älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft,
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och
dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
är vi din trygga famn.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett fantastiskt barn att få älska, en lycka för stor att förklara."

Är det du? - av Harriet Löwenhjelm

Är det Du, är det Du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om Du kunde begripa, vad jag har längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att Du skulle komma till sist,
det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt Dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama Dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att Du är mig nära,
jag vill höra Dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste lilla barn,
såväl att Du kom ändå.

Två kvinnor

Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.

Den första kommer du inte ihåg.
Den andra kallar du mamma.

Två olika liv skapade för att ge dig ditt.
En tände din stjärna. Den andra blev din sol.

Den första gav dig livet.
Den andra lärde dig leva det.

Den första skapade hos dig behovet av kärlek.
Den andra fanns där för att ge dig den.

En gav dig ett ursprung.
Den andra gav dig en identitet.

En gav dig begåvning.
Den andra ett mål med den.

En gav dig förmågan att känna.
Den andra fanns där när du kände dig orolig.

En såg ditt första leende.
Den andra torkar dina tårar.

En sökte åt dig ett hem hon inte kunde ge dig.
Den andra bad om ett barn, och hennes önskan gick i uppfyllelse.

Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan som förblivit obesvarad genom alla år. Arv eller miljö; vad är du en produkt av? Varken eller raring, varken eller.
Bara två olika sorters kärlek.