18 Juni

Med vårt första barn (snart 4 år), har vi pratat med hela tiden om att hon kommer från Kina. Vi har visat bilder från resan, de bilder hon hade med sig från sin första tid i livet osv.

När det var dags att en liten kusin skulle födas så pratade jag om att hon inte legat i min mage såsom kusinen då låg i sin mammas mage. Det var på en väldigt basic-nivå det hela. Efter det kom det frågor och kommer än i dag frågor om det faktum att hon bott på barnhem och att hon har en Kina-mamma och en Kina-pappa som inte är kända.

Emellanåt läser vi "När du kom till oss" och "När du föddes i Kina" samt "Lillasyster från Kina" antingen ber hon om att vi ska läsa dessa böcker eller så tar någon av oss initiativet till det.

Hon har även sett filmen från överlämnandet och vi har pratat om det faktum att alla barnen var ledsna och varför.

Vi gör nog alla olika i olika stadier i adoptivbarnens liv, men någon gång måste man börja och barnet måste få veta sin historia, på den nivå som passar. Vi har ju väldigt lite information då hon är ett hittebarn.

Det jag försökt gör att är leta efter nyheter, väder, vad vi gjorde för dagen av hennes troliga födelsedag. Detta för att kunna berätta det som andra barn kan få höra "när du föddes var det en vacker och varm dag i april" osv.

När det så småningom blir dags för syskon så hoppas jag att det har hjälpt henne en del att vi talat om detta och att hon inte blir rädd om det blir mycket barnskrik och så vid överlämningen. Jag tror nästa barn får en fördel i att det redan finns ett barn i familjen som visar vägen så att säga, att man får tröst, mat, omvårdnad av föräldrarna. Och ett syskon som kan leka och lära nästa barn hur det är att leva i en familj.

Vi ser mycket fram emot den dag detta blir verklighet, dock känns det emellanåt tungt att det drar ut på tiden så mycket.

Go´kväll, dags att se på nyheterna snart!