Denna blogg handlar om vår familj som numera har två barn. Vi längtar inte längre efter syskon som rubriken antyder. Dock kommer känslan av väntan och längtan på barn och syskon alltid finnas kvar som ett minne.
Bild över Kina

Kina - landet som gjort oss till barnfamilj
Sökmotor

20 september
Snart dags för oss att ta blodprover inför nya läkarintygen som vi ska få i oktober. Utredaren skrev i sitt mail till mig att ärendet med förnyat medgivande dras i december månad. Sedan är det bara att skicka in det nya medgivandet till organisationen. Det jag också behöver göra är att skaffa nytt pass, då det kommer att gå ut under 2008... Av den anledningen behöver vi skriva ny "background-blankett" också.
Vi har funderingar på namn också. Om vi får en flicka till så har vi namnen klara för oss (förutom det kinesiska namnet förstås, det blir ju det barnet redan heter). Om vi får en pojke så är vi oense! Jag har ganska många förslag på namn men min man vill ha ett speciellt som jag inte riktigt vet om jag vill. Det är inte helt lätt det här. Men det är väl något som många föräldrar dras med, namnfrågan är inte helt lätt. Vår dotter har två namn givna av oss och sitt kinesiska namn (två tecken) och så hade vi tänkt att nästa barn också ska ha det.
Hur har ni andra gjort med namnval?
11 September
Denna dag kommer vi nog alltid att minnas med sorg skulle jag tro.
Det finns en hel del betydelsefulla dagar varje år, förutom då födelsedagar och andra högtidsdagar. Jag och min man tänker lite extra på den dagen då vi fick barnbesked för vår dotter t.ex. Sedan är ju familjedagen - alltså dagen då vi blev familj lite extra speciell förstås.
Jag kommer också ihåg Tsunamikatastrofen år 2004. Vi väntade på barnbeskedet för dottern då och jag skrev i min dagbok så här 050102 "Tragiska händelser har skett i sydostasien då en jordbävning orsakade en tsunami och närmare 150 000 människor tros ha omkommit. Det ger lite perspektiv åt vår väntan på barn. Många barn har förlorat sina föräldrar och många föräldrar har förlorat sina barn. Vi väntar på barn och har den glädjen att se fram emot. De som förlorat anhöriga har en tuff tid framför sig."
Snart är det den 28 september också, och det har gått 13 år sedan Estonia förliste. Min ena barndomsväns moster omkom ombord på båten.
Om man försöker se sitt liv ur ett större perspektiv så är inte 1,5 års ytterligare väntan på ett egentligen något att oja sig över. Det finns de som har det värre här på jorden. Svält, sjukdomar, hemlösa osv.
Jag försöker i den mån det går att vara positiv till det mesta här i livet, det känns liksom bättre då. Vi har något att se fram emot, en glädje att få ytterligare ett barn till familjen att lära känna och älska. Ju mer vi väntar och längtar desto mer efterlängtat är ju barnet.
Jag tror att de allra flesta föräldrar längtar efter och älskar sina barn, men vi som fått kämpa för att nå målet att bli barnfamilj kanske på något sätt uppskattar det vi har på ett annat sätt, vad vet jag? Det är min egen teori i alla fall.
Jaha, har jag svamlat färdigt för den här dagen tro? Ska ta en kopp te med min käre make nu.
11 September

Om denna ovanstående tabell skulle stämma så skulle vi få barnbesked i mars 2009 med 18 månaders ytterligare väntan.
Det ska bli intressant hur det kommer att se ut. Kanske gör jag en liknande tabell med de datum som faktiskt blir.
Här är även ett diagram över antal LID-dagar de senaste 1,5 åren. Man kan ju bara hoppas på en uppåtgående trend, eller hur?
10 September
Jag sitter och undrar när de svenska organisationerna ska börja ringa ut sina BB för den här omgången. Det är alltid lika roligt att läsa om alla nyblivna föräldrar när BB kommer.
Vår härliga dotter är inne i en riktig utvecklingsfas och det är inte alltid vi som föräldrar riktigt hinner med i svängarna. Hon har börjat anta sådana där ansiktsuttryck som: flin, bestämda damen-uttryck, surt uttryck osv. Just det där med flinet är nog det svåraste att hantera tycker jag. De övriga kan man ju le lite åt. Om någon har några bra tips angående flinande barn tar jag tacksamt emot dessa. De kommer ju när hon blir tillsagd om något hon gjort som hon inte borde ha gjort.
Just nu kämpar pappa i badrummet med tandborstningen och hon lyssnar inte på honom! Inte öppna munnen, hon sväljer tandkrämen osv. Gråt och skrik när hon inte får som hon vill förstås. Detta är en del av familjelivet som man kanske inte tänkte på när man längtade och väntade barn. Många tankar som jag hade innan vi fick dottern var mer av det roligare slaget. 4-åringen testar gränserna återigen efter att ha varit en tämligen lugn 3-åring. Jag läste i Trotsboken om just 4-åringar och mycket stämde in på henne. Skönt att hon är som barn ska vara i alla fall..
Jaha, "äntligen måndag" så jag får se på "Sjukhuset" igen. Den serien gillar jag verkligen.
Som jag såg på någon annan blog undrar jag vilka ni är som kommer och läser här. Vore roligt med att höra vad ni är för några, är ni blivande/varande adoptivföräldrar eller vad? Skriv gärna!
5 September
http://www.barnivarlden.se/index.php
5 September
I dag har solen strålat vackert utanför fönstret. Jag hade önskat vara ledig och gå ut i skogen med dottern i stället för att sitta på jobbet.
Jag har börjat kolla upp höst/vintergarderoben för dottern och upptäcker att:
-vinterkängor måste köpas såsom
-några par vantar
-jacka/byxa som komplement till overall
-"rånarluva"
Till mig själv blir det nog inget nytt till den här kommande vintern...
3 September
Här följer 8 fakta om mig:
1. Jag har arbetat som ogräsrensare, sorterat post på Postgirot, kassaarbete på Obs! och för nuvarande arbetar jag som sekreterare på ett stort företag.
2. Jag är uppvuxen i Stockholm.
3. Jag finner nöje i handarbete, renovering av möbler.
4. Jag älskar att läsa böcker om tid finns. Gärna kriminalhistorier.
5. Jag kan 4 språk.
6. Jag har rest i 4 världsdelar.
7. Jag är en notirisk "listskrivare".
8. Jag älskar att bada och simma.