7 Mars och 3 års dag

I dag är det 3 år sedan vi blev barnfamilj, hos Civil Affairs i Nanning, Guangxi, Södra Kina. Det var en stund där många känslor blandades. Nervositet, glädje, sorg om vartannat. Vi föräldrar fick en liten ceremoni som det kallades, där en person från Civil Affairs höll ett tal som innehöll en blandning av pratiska frågor, om barnen osv. Det kändes som om talet höll på länge, men i själva verket endast ett par minuter.

Vi var första familjen som blev uppropade att ta emot vår dotter. Spänningen var enorm. Min man stod redo med brevet vi skulle ge till barnhemspersonalen, jag stod och höll i nallen. Dottern kom, innan hon kom i min famn fick vi en väska med saker från fosterfamiljen där hon bott och denna lämnade jag genast över till min man. Sedan fick jag vår dotter i famnen. Hon blev ledsen förstås och det blev vi med, å hennes vägnar. Snart var det dags för nästa familj att få sin dotter osv. Det var 8 barn totalt. Hela överlämningen skedde snabbt och det var en oerhörd hög ljudnivå då alla barnen skrek, men detta hörde vi inte då utan såg först på videofilmen när vi kommit hem.

Denna korta sekvens ur vårt liv är fastetsat i både mina näthinnor som i minnet. Minnet av att möta vår dotter för första gången, känna hennes doft och känna hennes lilla hjärta slå fort inne i bröstet.

Även om det för oss är ett mycket viktigt, stort och lyckligt minne, så vet vi inte egentligen hur mycket det har påverkat dottern i ett längre perspektiv. Jag önskar att överlämningen kunde ske mer lugnt, att man fick chans att lära känna barnet en kort stund innan det sker, men så är det tyvärr inte i Kina.

I dag firar vi familjedag. Vi har fått många dagar extra att fira/år förutom de man ändå firar. Det är kinesiska nyåret, hennes födelsedag, vår familjedag och namnsdag. Dessutom tänker jag alltid lite extra på den dagen jag tog emot samtalet, när vi fick barnbesked. Dessa dagar blir ju nästintill fördubblade när vi så småningom får nästa barn.

Sedan är det ju förstås en annan sida också. Som jag kanske tidigare skrivit i bloggen, så tänker jag en del på födelsefamiljen. Tänker de på henne? Vilka är de biologiska föräldrarna? Just kring födelsedagen är dessa tankar hos mig mycket och jag sörjer för dottern, att hon inte kommer att få veta sitt ursprung och jag sörjer för den biologiska familjen som inte får chansen att uppleva och leva med denna charmiga, nyfikna, duktiga och vackra flicka. Jag brukar titta upp på himlen och tänka att vi lever under samma himmel, den biologiska familjen och vi. Vi lever på samma jord och detta har vi gemensamt.

Jaha, detta blev ett långt inlägg. På återseende