18 Augusti

En dag till har gått. Måtte denna vecka snart vara slut, i alla fall om det är så att organisationen inte ringer ut något barnbesked denna vecka, vilket jag finner osannolikt. En flicka kan väl i alla fall hoppas? Nästa vecka hoppas jag i alla fall ska vara veckan för oss. Jag hade svårt att somna i går kväll, mycket snurrar i tankarna förstås. Nu är ju vi matchade, men vi vet inte med vilket barn.
Jag vet av erfarenhet också att när vi väl har fått barnbeskedet med foton, då kommer också oron över den individen. Jag hoppas att vårt blivande barn har det så bra det bara går. Att barnet får ömhet, stimulans, näringsrik mat, rena kläder och så vidare.

Vi har försökt tala med dottern om den förändring som kommer ske i familjen. Jag tror det är väldigt svårt för henne att kunna förstå innan syskonet faktiskt är här. Att det blir konkurrens om uppmärksamheten t.ex.
Sedan är det ju själva resan tillbaka till hennes födelseland med allt vad det innebär. Många kommer nog försöka närma sig henne som har västerländska föräldrar, försöka prata med henne fastän hon inte kommer att kunna förstå. Mycket folk, trängsel, smog osv. Dock tror jag att hon kommer att uppskatta maten i Kina. Kanske är det dags att försöka träna på att äta med pinnar nu. Sedan får man väl bunkra upp med en hel del plastbestick också, ifall vi hamnar på en restaurang utan bestick. Oj, det är mycket att tänka på inför resan... :-)