6 November

Man märker att tiden att sitta vid datorn har krympt väsentligt! Dock har jag och maken det ärofyllda arbetet att ta hand om två barn nuförtiden:-)

Denna vecka har vi fortsatt att vänta på personnummer till sonen - och det har ännu inte kommit. Jag ringde Skatteverket och fick bekräftat att ärendet inkommit dagen efter att vi fyllt in blankett för folkbokföring, så långt är det bra. Men, därefter har vi inte hört något. Vi vill ju gärna kunna försäkra sonen snarast möjligt.

Sedan har vi gjort besök på barnmottagningen. Vi träffade en trevlig kvinnlig läkare, som när hon undersökte sonens mage, fick sonen att skratta högt. Han är nämligen kittlig i den trakten. Läkaren skrattade också så sa att barnen inte så ofta skrattar hos henne! Vi fick en bunt remisser och försökte dessutom få till ett urinprov på plats. Han hade kissat precis och en påse sattes på snoppen för att fånga upp lite kiss. Vi väntade i 30-40 minuter utan en enda droppe. Fick med oss en påse hem och den satte vi på dagen efter. Dock inte tillräckligt bra för urinen kom utanför... Lyckades dock fånga en del urin när han körde "strålen" på skötbordet! Det gäller att vara snabb!!!
Vi skulle även ta blodprover förstås och gick ner till vår vårdcentral. Dock hade de inga barnnålar så det misslyckades fullständigt. Vi åkte tillbaka till barnmottagningen på fredagen för att visa upp det PPD-test de gjorde på tisdagen. Det visade inget, som det tydligen ska göra. Vi testade att ta blodproverna på deras provtagningsenhet och efter fyra stick och tre personal + mig, lyckades de fylla 5-6 rör med blod. Han var alldeles förbi stackarn när vi åkte hem. Nu väntar vi på resultat från prover och personnummer.

För dotterns del har nog omställningen varit lite jobbig till viss del, även om jag tycker att det gått ganska smidigt hittills. Kanske är det "smekmånad" ännu så länge? Det skiljer cirka sex år mellan barnen, så kanske blir det inte riktigt samma sak som om de varit närmare varandra i ålder? Däremot känner hon förstås av att hon inte får 100% uppmärksamhet som hon tidigare haft. Hon hjälper dock gärna till med lillebror och är jätteduktig att distrahera honom om det behövs. Dock vill hon "uppfostra" honom också, och där går nog gränsen tycker jag. Det är vår uppgift som föräldrar att uppfostra barnen och det gäller dem båda.

Sonen har utvecklats motoriskt de senaste veckorna sedan vi fick honom och det är roligt att se. Han verkar lära sig nya saker varje dag. Vi har också fått in lite rutiner som han tycks känna igen vid det här laget.

Maken är ledig en vecka till, sedan går han åter till arbetet. Då blir det jag själv som får försöka skapa våra dagliga rutiner då jag är ensam. Jag tror det kommer att gå bra.

Våra goda vänner fick barnbesked på deras andra barn i veckan - grattis till er!

Ha en fortsatt trevlig helg!